Idag har jag pratat med en person som jobbar inom psykatri. Henne pratade jag mycket med under 2007-våren 2009. Så hon vet allt om mig, allt som både hänt och som jag varit med om. Redan då såg hon ett konstigt beteende hos mig som hon länge grundade på och försökte hitta någon lösning på. För idag, IDAG har jag fått reda på att jag har ett sjukligt beteende som kan vara ganska svårt att hitta en bra lösning på. Hon gav mig orden:
Du är en ung flicka som är vilsen i dig själv, en flicka som tar oerhört mycket plats och som kräver mycket uppmärksamet och omtankar för att hållas uppe/vid liv. Man kunde beskriva mig som en ballong, jag fylls och blir större, gladare och säkare genom människors ord och när jag inte får de ord och uppmärsamheten som jag behöver så töms jag sakta ur, blir mindre och mindre samt kväver mig själv och de resulterar att jag bara slänger skit och säger elaka saker i självförsvar. Sånt som jag aldrig annars tidigare skulle kunna tänka på att säga.
Frågan är bara vad man ska göra för att hitta en lösning på det här. För jag som person kan ju inte kräva att man ska överlasta mig med sin uppmärksamhet. Det måste väl finna något annat att göra. När jag kom hem från henne nyss, kollade jag genast igenom min gamla blogg och alla mina gamla konverastioner (jag är en som sparar ALLT) eftersom detta är de ända jag har kvar sen några år tillbaka så fick jag handskas med dettaoch mycket riktigt man ser tydliga spår på vad det är som löser ut till att jag blir som jag blir och så vidare. Nu vet jag dessutom varför jag blir som jag blir mot min pojkvän i vissa lägen, fast jag förstår ändå inte riktigt.
När man sitter och ser vad man skrivit och sagt till personen/personerna som man egentligen inte menat utan bara sagt det pga att jag inte får de jag vill ha, då blir jag riktigt irriterad på mig själv. För just nu skulle jag aldrig kunna göra något sånt här eller ens tänka tanken på de, men sen när slår de slint eller om någon sagt eller inte gett mig tillräckligt och då leder de till att de automatisk bråk. Som t ex i helgen, jag och en person vi tjafsade via sms, vi hackade och kastade hur mycket skit som helst på varandra, hatade varandra och var verkligen hur barnsliga som helst. Dagen efter mindes jag inte ens att jag hade skrivit allt som jag gjort. Det är som att någon ibland kan ta över min kropp.
Hur ska jag någonsin kunna stoppa det här beteendet? Det känns som att jag är två människor i mig själv. Hur kan man bryta ett sånt här spår då man lever på uppmärksaheten för att vara glad och lycklig???????????
Oj... blev lite gyttrigt, skriver mest för att senare kunna komma ihåg. Huvudsaken är väl att jag förstår.
Du är en ung flicka som är vilsen i dig själv, en flicka som tar oerhört mycket plats och som kräver mycket uppmärksamet och omtankar för att hållas uppe/vid liv. Man kunde beskriva mig som en ballong, jag fylls och blir större, gladare och säkare genom människors ord och när jag inte får de ord och uppmärsamheten som jag behöver så töms jag sakta ur, blir mindre och mindre samt kväver mig själv och de resulterar att jag bara slänger skit och säger elaka saker i självförsvar. Sånt som jag aldrig annars tidigare skulle kunna tänka på att säga.
Frågan är bara vad man ska göra för att hitta en lösning på det här. För jag som person kan ju inte kräva att man ska överlasta mig med sin uppmärksamhet. Det måste väl finna något annat att göra. När jag kom hem från henne nyss, kollade jag genast igenom min gamla blogg och alla mina gamla konverastioner (jag är en som sparar ALLT) eftersom detta är de ända jag har kvar sen några år tillbaka så fick jag handskas med dettaoch mycket riktigt man ser tydliga spår på vad det är som löser ut till att jag blir som jag blir och så vidare. Nu vet jag dessutom varför jag blir som jag blir mot min pojkvän i vissa lägen, fast jag förstår ändå inte riktigt.
När man sitter och ser vad man skrivit och sagt till personen/personerna som man egentligen inte menat utan bara sagt det pga att jag inte får de jag vill ha, då blir jag riktigt irriterad på mig själv. För just nu skulle jag aldrig kunna göra något sånt här eller ens tänka tanken på de, men sen när slår de slint eller om någon sagt eller inte gett mig tillräckligt och då leder de till att de automatisk bråk. Som t ex i helgen, jag och en person vi tjafsade via sms, vi hackade och kastade hur mycket skit som helst på varandra, hatade varandra och var verkligen hur barnsliga som helst. Dagen efter mindes jag inte ens att jag hade skrivit allt som jag gjort. Det är som att någon ibland kan ta över min kropp.
Hur ska jag någonsin kunna stoppa det här beteendet? Det känns som att jag är två människor i mig själv. Hur kan man bryta ett sånt här spår då man lever på uppmärksaheten för att vara glad och lycklig???????????
Oj... blev lite gyttrigt, skriver mest för att senare kunna komma ihåg. Huvudsaken är väl att jag förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar