Lyckorus

Nu tänkte jag bygga på lite från inlägget jag skrev tidigare under morgonen. Jag berättade hur bra denna morgon har känts inom mig. Känns helt fantastiskt, aldrig haft denna känsla när jag vaknat upp på morgonen.

Undra om det helt enkelt är så att jag börjat sortera mina känslor, börjat lägga känslorna på olika stadier gent emot vem jag pratar med och lägga de irriterade känslorna på den jag är irriterad på istället för att låta det gå ut över alla andra. Kan det helt enkelt vara så att mina känslor för var och en människa grävts fram eftersom jag känner den där nykära känslan t ex? Det kan väl inte vara så här enkelt väl? För då hade jag kunnat fixa detta tidigare.  Ingen människa förstår nog hur glad och lycklig jag är just nu, det pirrar i kroppen och jag bara ler nästan skakar av glädje. Känns som ett lyckorus far genom kroppen.  

Jag visste att detta fanns inom mig, jag visste att alla mina känslor och allt fanns där inne, all glädje, lyckan, men jag visste verkligen inte att det kunde gå så här snabbt för att känna att det finns. Känns skönt nu att jag i alla fall kan behärska mig och låta alla få vad det förtjänar och sluta kasta skit på människor som inte ens har med saken att göra.

Om det här kommer fortsätta så här, om det är det här som är resultatet, kan jag lova att jag aldrig någonsin säga/göra/skriva något till människor som inte förtjänar det, kommer aldrig ta ut min ilska på någon som inte förtjänar det och jag kommer framförallt aldrig kasta skit på någon. Jag mår så bra av det här och jag hoppas på att de som tagit skada av mig, att det aldrig någonsin sker igen. Jag vet att jag är sen i utveckligen om någon tycker att detta är en självklar sak som man redan borde fixat för länge sen.

Svävar jag på moln, eller är det här en dröm?