Nu tänkte jag skriva min bakgrund. Hur jag blivit lärd, mina erfarenheter, vad jag är van med. Det kanske får någon människa att förstå mig! Eftersom alla säger att jag har ett konstigt beteende. Det kanske är sant, det kanske är jävligt sant att jag har det! Får se efter jag skrivit klart om jag får någon reaktion! Jag skriver ner precis hur jag ser på saker utefter mina erfarenheter och hur det varit. Tyvärr ser jag inte själv att jag har ett felaktigt beteende som många säger!
1. Jag är van med att man säger till när man t ex inte vill prata längre eller vill sluta smsa, eller sluta prata i telefon. Jag gillar själv inte att konstant sitta varje minut med telefonen, att hela tiden vara på sin vakt för om det skulle komma ett sms eller samtal!
2. Kryssningar för mig är en otrohetsfärd! Åker man kryssning så förknippar jag det med otrohet! Eftersom alla gånger jag varit med om detta så har det varit så och jag vet hur pass mycket själva den här tanken sårar mig, detta är nog de mest jobbiga för mig i mitt liv som jag hela tiden fasar för kommer ske! Detta är verkligen ett skräcksenarie för mig.
3. Slutar man smsa, chatta, prata eller liknande tar jag det väldigt hårt eftersom jag alltid fått höra hur respektlös och dålig jag är som helt plötsligt kan sluta utan att säga till.
4. Festande överhuvudtaget ser jag som något negativt och dålig då jag bara varit med om konstigheter när det gäller detta och det gör att jag reagerar starkt och är jätteanti mot festande och alkohol.
5. Är jag tillsammans med någon och den inte kan träffa mig, så tror jag alltid att det är något fel, att den personen gör något olämpligt, att det helt enkelt är något stort fel som alltid leder till tjafs. För alltid när jag fått höra att någon inte kan träffa mig så har det kommit fram att jag varit en dålig människa, att personen i fråga träffat någon i smyg/bakom min rygg.
6. Egentid? vad är det? Jag har aldrig någonsin haft det eller vet ens vad och när man har det. Nu på senare veckor har jag märkt att det här med egentid bara är för att slippa sin familj.
7. Skriver någon något om mig som låter lite dåligt, tar jag det som att den personen hatar mig som att den personen bara vill att jag ska försvinna från jorden. Jag tar åt mig av a
llt som det tycks verka vara om mig. För alla människor har under så lång tid pratat skit om mig bakom ryggen.
8. Jag har sjukt svårt att lita på människor, jag tror alltid alla människor tror något illa om mig, jämt! Ärlighet är så himla viktigt tycker jag! Jag kan ge exempel på varför jag har svårt att lita på människor! Vinter 08. Min dåvarande pojkvän sa att han skulle på match i mora, någon cup av nå slag! OK tänkte jag! Men sedan fick jag höra att mora cupen var helgen efter, då började jag söka efter honom. Mobilen var avstäng, sedan ringde en vän till honom mig och berättade att han sätt honom i västerås! Jag drog dit och mycket riktigt han var där med en tjej som han varit otrogen med på kryssning helgen innan! Jag har alltid lyckats träffa SKIT människor rent ut sagt!
Som ni ser har jag bara dåliga erfarenheter av allt som rör sig omkring förhållanden, familj och vänner! Jag vet inte hur man kan komma ur detta beteende, jag vill gärna. Men det är så jobbigt när man väl försöker för jag trillar alltid tillbaka i svakan och tänker tillbaka på allt dåligt jag varit med om och ser likheterna med allt. Det här ställer verkligen till det för mig!
Orsakerna till detta är:
Jag har bara haft pojkvänner som:
- varit otrogna och oärliga
- ansett att data spelande är viktigare
- som inte brydde sig om mig
- som jag varit rädd för att lämna pga deras våld
- våld för övrig som varit inblandat (även grövre saker som jag väljer att inte nämna)
- varit inlåst pga att jag inte fick träffa någon människa överhuvudtaget eller ens prata med någon.
- jag har aldrig fått göra vad jag vill
Nu har jag skrivit ner så mycket som jag aldrig ens berättat för någon, varför jag valde att inte skriva en sak det är för att det är så känsligt och privat fast det skulle var skönt att hänga ut den j-veln som gjorde de den gjortde mot mig, om jag nu visste vem det var. Det finns dock två personer som vet om det och ena är min nuvarande pojkvän om jag inte miss minner mig! Mycket av det jag skrivit har jag aldrig sagt till någon. Men kände att jag var tvungen, att bevisa att det här beteendet som jag har INTE är jag själv som skapat! Utan det är människorna runt omkring mig som skadat mig rejält! Jag vet dessutom att man måste gå vidare och bli normal satt säga. Men det är riktigt svårt när man har allt det här i bagaget.
Kommer jag någonsin kunna komma ur detta och kunna bli normal. Kunna behandla en människa värdig som den förtjänar? Hur i hela friden ska jag någonsin lyckas med det! Jag vet att mitt det här beteende sårar så många! Men vet inte hur jag ska komma ur det och det jobbiga är att jag inte ser det här beteendet förän det kommer fram, gång på gång!
1. Jag är van med att man säger till när man t ex inte vill prata längre eller vill sluta smsa, eller sluta prata i telefon. Jag gillar själv inte att konstant sitta varje minut med telefonen, att hela tiden vara på sin vakt för om det skulle komma ett sms eller samtal!
2. Kryssningar för mig är en otrohetsfärd! Åker man kryssning så förknippar jag det med otrohet! Eftersom alla gånger jag varit med om detta så har det varit så och jag vet hur pass mycket själva den här tanken sårar mig, detta är nog de mest jobbiga för mig i mitt liv som jag hela tiden fasar för kommer ske! Detta är verkligen ett skräcksenarie för mig.
3. Slutar man smsa, chatta, prata eller liknande tar jag det väldigt hårt eftersom jag alltid fått höra hur respektlös och dålig jag är som helt plötsligt kan sluta utan att säga till.
4. Festande överhuvudtaget ser jag som något negativt och dålig då jag bara varit med om konstigheter när det gäller detta och det gör att jag reagerar starkt och är jätteanti mot festande och alkohol.
5. Är jag tillsammans med någon och den inte kan träffa mig, så tror jag alltid att det är något fel, att den personen gör något olämpligt, att det helt enkelt är något stort fel som alltid leder till tjafs. För alltid när jag fått höra att någon inte kan träffa mig så har det kommit fram att jag varit en dålig människa, att personen i fråga träffat någon i smyg/bakom min rygg.
6. Egentid? vad är det? Jag har aldrig någonsin haft det eller vet ens vad och när man har det. Nu på senare veckor har jag märkt att det här med egentid bara är för att slippa sin familj.
7. Skriver någon något om mig som låter lite dåligt, tar jag det som att den personen hatar mig som att den personen bara vill att jag ska försvinna från jorden. Jag tar åt mig av a
llt som det tycks verka vara om mig. För alla människor har under så lång tid pratat skit om mig bakom ryggen.8. Jag har sjukt svårt att lita på människor, jag tror alltid alla människor tror något illa om mig, jämt! Ärlighet är så himla viktigt tycker jag! Jag kan ge exempel på varför jag har svårt att lita på människor! Vinter 08. Min dåvarande pojkvän sa att han skulle på match i mora, någon cup av nå slag! OK tänkte jag! Men sedan fick jag höra att mora cupen var helgen efter, då började jag söka efter honom. Mobilen var avstäng, sedan ringde en vän till honom mig och berättade att han sätt honom i västerås! Jag drog dit och mycket riktigt han var där med en tjej som han varit otrogen med på kryssning helgen innan! Jag har alltid lyckats träffa SKIT människor rent ut sagt!
Som ni ser har jag bara dåliga erfarenheter av allt som rör sig omkring förhållanden, familj och vänner! Jag vet inte hur man kan komma ur detta beteende, jag vill gärna. Men det är så jobbigt när man väl försöker för jag trillar alltid tillbaka i svakan och tänker tillbaka på allt dåligt jag varit med om och ser likheterna med allt. Det här ställer verkligen till det för mig!
Orsakerna till detta är:
Jag har bara haft pojkvänner som:
- varit otrogna och oärliga
- ansett att data spelande är viktigare
- som inte brydde sig om mig
- som jag varit rädd för att lämna pga deras våld
- våld för övrig som varit inblandat (även grövre saker som jag väljer att inte nämna)
- varit inlåst pga att jag inte fick träffa någon människa överhuvudtaget eller ens prata med någon.
- jag har aldrig fått göra vad jag vill
Nu har jag skrivit ner så mycket som jag aldrig ens berättat för någon, varför jag valde att inte skriva en sak det är för att det är så känsligt och privat fast det skulle var skönt att hänga ut den j-veln som gjorde de den gjortde mot mig, om jag nu visste vem det var. Det finns dock två personer som vet om det och ena är min nuvarande pojkvän om jag inte miss minner mig! Mycket av det jag skrivit har jag aldrig sagt till någon. Men kände att jag var tvungen, att bevisa att det här beteendet som jag har INTE är jag själv som skapat! Utan det är människorna runt omkring mig som skadat mig rejält! Jag vet dessutom att man måste gå vidare och bli normal satt säga. Men det är riktigt svårt när man har allt det här i bagaget.
Kommer jag någonsin kunna komma ur detta och kunna bli normal. Kunna behandla en människa värdig som den förtjänar? Hur i hela friden ska jag någonsin lyckas med det! Jag vet att mitt det här beteende sårar så många! Men vet inte hur jag ska komma ur det och det jobbiga är att jag inte ser det här beteendet förän det kommer fram, gång på gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar