Virrriiiiigt!

Nu är det så, jag är riktigt irriterad för en viss person som är helt vrickad i huvudet! Förstår inte vad människan lider av egentligen, jag förstår inte hur man ens kan bete sig på detta vis när man är vuxen, mamma och långt över trettio sträcket! Varför ska jag behöva höra från henne att jag kan "sticka och gömma mig" och liknande saker när jag säger sanningen? Varför ska jag behöva lida för hennes snesteg här i livet, varför ska jag behöva lida för hennes lögner som pågått så länge. Jag förstår verkligen ingenting. Hur kan man ens säga att jag måste börja prata med människan för att jag ska få bo under samma tak som henne, förstår inte hur hon tänker där?! Jag har ingen skyldighet att börja prata med henne, jag tycker det är hon som förstört och svikit. Borde det inte då vara hon som börjar prata med mig?

Men en sak gläder mig i det hela. Jag har varit en människa som tar ut min frustration och irritation på andra människor om jag t ex pratar med någon så kan jag bli riktigt tjurig mot denna om det uppstår en situation som nu ikväll här hemma. Men jag har hållt lugnet inom mig, jag har nu kommit på att både jag och andra mår så mycket bättre om jag delar mina känslor och lägger det dåliga och bra känslorna på rätt plats. Istället för att kasta skit på de människor som inte förtjänar det. Det får mig att må bra inombords.