-

Vi hade känt varandra i knappt 2 år, du sa att jag var en av dem vackraste i Bålsta, som du hade sätt. Du väntade och väntade på att få besked från mig, ett besked som skulle lyda, "nu, det är nu jag är fri". Men tiden gick och jag gav dig falska förhoppningar, du trodde jag var den du letade efter och dina beskriviningar passade perfekt in på det som jag letade efter. Tiden fortsatte att gå jag fortsatte med mitt och du fortsatte med ditt, jag vet att du tog en promenad med en tjejen som verkligen inte existerar i min värld, en tjej som gjort mig så mycket ont. Men du vet inte att jag vet vem hon är. Det kommer du aldrig få veta. När jag fick veta att du hade träffat henne, blev jag sårad på något sätt, även fast vi inte hade något mellan oss. Vi var bara två helt vanliga personer då som nu. Men hur kommer det bli nu, hur kommer det bli i framtiden, det verkade som att vi skulle passa perfekt ihop ibörjan men nu är allt bara borta, tänk om vi gjorde fel, tänk om du och jag skulle vara de som hörde ihop, som två pusselbitar skulle passa tillsammans. Det är ett svar vi aldrig kommer få reda på.

Inte som ni tror! Vi hade tema "olycklig kärlek" i början av gymnasiet och då fick vi i uppgift att skriva ett ögonblick, alltså ett möte mellan två personer. Det har inget med verkligheten att göra!