10 Maj 2010

Vilket tråkigt väder det är ute, känner inte alls för att gå upp till bussen när det nästan regnar. Jag slutar om en timme och ska då börja bege mig hemåt Enköping igen, inte varit där sedan i fredags nu. Skönt men ändå oskönt att komma dit, om någon förstår. Jag har väldigt lite saker i skolan nu de två sista veckorna, jag har alltid trott att det ska vara väldigt stressigt nu när det är sista refrängen. Det är helt sjukt att jag snart tar studenten, alla säger att man ska vara glad och lycklig över denna dag, men just nu känns det bara som att jag kommer gråta över besvikelsen på mig själv. För jag har varken kämpat eller prestrerat, som jag brukar då latheten tagit över totalt (i vissa kurser). Jag är en människa som alltid sätter ribban högt för att sedan kämpar hårt för att komma dit jag vill och jag brukar oftast lyckas men nu när jag vet att jag inte kommer få ett slutbetyg utan bara ett samlat betygsdokument vill jag bara sluta kämpa helt och hållet för vad ska jag med ett samlat betygsdokument till? Finns ingen nytta eller stolthet i detta. Jag vill ha ett slutbetyg men det kommer jag aldrig att få!!!

Aja, senare idag ska jag sitta på bussen mot Enköping och varje gång jag åker buss kommer det många kloka tankar upp i mitt huvud som jag brukar skriva ner, MEN som jag alltid glömmer på bussen. Så resenärer efter mig lär nog ha ganska kul efter mina glömda pappren på bussen. Ska nog dessutom lägga mig och sova ett tag innan jag går ute i utomhusmiljön. Måste hinna vila upp mig och ta mig i kragen för jag vet vad som händer och sker, varje dag, varje timme, helt enkelt hela tiden i alla vråer i hela landet. Starkt psyke är A och O här kan jag konstatera.

tjiiing.