Nu börjar det lida mot sitt slut på detta år, lycka kan man känna över att det varit ett skit år eller bara allmänt tråkigt och inte hänt något speciellt. Men för mig kan man säga att jag klev ur det stora svarta året! Jag har fått önskemål om att sammanfatta mitt år lite kort, och alla som känner mig vet att jag inte kan sammanfatta mig speciellt kort utan det blir alltid en stor historia över det hela!
Året 2009 firades in med en dåvarande pojkvän som tvingade med mig till några människor som jag inte alls gillade, dessa människor hade gjort mig enormt mycket ont och fått mig att lida enormt mycket pga ett händelse som upprepades gång på gång på gång och dessa människor stod för att detta hände och de var de som trissade honom till att såra mig. Tiden gick han började hålla mig hårdare och sätta mer regler på mig, jag fick inte prata med någon människa och absolut inte träffa någon knappt gå utanför dörren. Jag fick minnsan inte ens hälsa på något inte ens i min klass för då skulle det hända hemskheter. Detta ledde till att jag som var en väldigt pratsam och öppen människa låste in mig i mig själv och grävde ner mig själv i denna stora grop, där satt jag för mig själv dag ut och dag in, utan att ha någon som helst kontakt med civilisationen! Jag blev allt mer och mer rädd för att säga ifrån, för han hade tagit ifrån mig min starka personlighet, jag vågade inte säga nej, jag vågade inte lämna svinet. Jag var rädd, men tiden gick och den gick ända fram till påsk då jag satte min fot ute i Enköping, på bresse! Då brackade helvetet lös, jag satte ner min fot framför honom berättade att han var en riktigt idiot för hans betende och att jag kände mig inlåst i mitt förhållande! Jag bad honom att aldrig mer kontakta mig eftersom jag nu berättade att detta var slutet!
Tide gick jag var mer ute i Bresse bland mina föräldrars vänner för att kunna hitta tillbaka till mig själv och börja leva som en vanlig människa, i början var jag mycket rädd jag visste inte hur jag skulle bete mig och jag vågade inte säga så mycket eftersom jag inte hade fått prata med någon människa alls på ett antal månader! Men efter ett tag släppte det här, jag började lära känna nya människor. Helt fantastiska människor!! Många undrade hur jag kunde släppa och glömma ett två år långt förhållande så snabbt, och det kan jag försvara mig med att känslorna fanns inte och de hade inte funnits någon gång under detta år men jag var för feg för att berätta eftersom han hade låst in mig i mig själv, därför kunde jag lägga detta bakom mig och gå vidare i livet på mindre än en vecka. Det ända hjälp jag fick var att skriva ner allt negativt och positivt med honom, jag kan tala om att jag skrev nog ner två st a4 papper med negativa saker och inget positivt alls.
Men som sagt mitt liv gick vidare, jag blev glad och lycklig över mig själv att jag till slut satte ner foten för att säga att det var nog, jag hade lidit tillräckligt! Sommaren började närma sig, hade skolavslutning i solsken för första gången på många många år, sedan bar det iväg till Västerås bara för att fördriva tiden men när jag väl kom fram dit fick jag ett samtal, det var ett nummer jag kände igen väldigt väl det var campingen som ringde! Jag svarde med en lätt och skaggig röst jag trodde det hade hänt min bror något, men när det berättade att stranden var full av gäster och det var ren kaos där så ville det att jag skulle hoppa in och jobba jag hade 1 timme på mig att åka från västerås åka hem till bålsta och packa ner alla kläder och diverse olika saker för att sedan bege mig mot Enköping där de stod och väntade med kläder så att jag kunde hoppa in direkt. När jag väl kom dit och stod i den lilla kiosken slog de mig vad jag har gett mig in på, hur kunde jag gå med på det här jag fick panik visste inte vart jag skulle ta vägen det var mycket folk och stressigt, hur skulle jag klara av detta. Men jag klarade av det hur bra som helst och jag fick så mycket beröm för jag var bland de bästa nyanställda detta år, jag lärde mig saker på två - tre dagar medans de andra hade lagt ner två - tre veckor för att lära sig. Jag blev stolt över mig själv.
Inte nog med att jag fann jobb bara över 2 minuter, jag hittade även kärleken, som också jobbade där. Vi pratade oftast varje dag och vissa dagar jobbade vi nära in på varandra. Även fast det var lite stelt mellan oss i början, så fanns det ändå något där som talade om att detta var speciellt. Vi fann varandra väldigt snabbt och gjorde massvis med saker tillsammans, många promenader och sena nätter. Man kan i princip säga att vi bodde tillsammans hela sommaren, eller snarare under samma tak eller ska man säga under samma tygtak? Snart firar vi 5 månader tillsammans, bara 3 dagar kvar tills dess och det känns hur rätt som helst.
Under detta år har jag även fyllt 18 år, som ska vara en speciell och minnesvärd dag men den blev lite minnesvärd då en speciell grej dessutom hände, min familj stod i vaccinations kön i över 5 timmar för att ta sprutan mot svininfluensan detta resluterade i ett jag låt i feber och hade ont i armben några dagar efteråt, men jag antar att det är sånt man får ta för att slippa ännu större influensor! Jag kan tyvärr inte säga att min dag för överigt var speciellt minnesvärd. Visst jag hade många här som var med mig när jag fyllde år på min dag, det är jag riktigt tacksam för och de är guldvärda. Men att jag inte fick träffa den jag älskar pga en konstig situation gjorde mig riktigt ledsen, vissa av mina gäster märkte hur nedstämd jag var på min dag och att det såg hur blanka mina ögon var eftersom jag bara ville släppa ut mina tårar. Dagen slutade iallafall med riktigt gott sällskap och pizza. Jag ville inte förstör min dag! Men nästa år tar jag studenten och då kommer jag inte låta detta hända igen! Om denna person inte accepterar att jag har en pojkvän så behöver den inte heller vara med och dela min stora dag!
Undra om det kommer bli bättre nästa år? Det kan man ju aldrig drömma om för de senaste halvåret har varit hur bra som helst.
Året 2009 firades in med en dåvarande pojkvän som tvingade med mig till några människor som jag inte alls gillade, dessa människor hade gjort mig enormt mycket ont och fått mig att lida enormt mycket pga ett händelse som upprepades gång på gång på gång och dessa människor stod för att detta hände och de var de som trissade honom till att såra mig. Tiden gick han började hålla mig hårdare och sätta mer regler på mig, jag fick inte prata med någon människa och absolut inte träffa någon knappt gå utanför dörren. Jag fick minnsan inte ens hälsa på något inte ens i min klass för då skulle det hända hemskheter. Detta ledde till att jag som var en väldigt pratsam och öppen människa låste in mig i mig själv och grävde ner mig själv i denna stora grop, där satt jag för mig själv dag ut och dag in, utan att ha någon som helst kontakt med civilisationen! Jag blev allt mer och mer rädd för att säga ifrån, för han hade tagit ifrån mig min starka personlighet, jag vågade inte säga nej, jag vågade inte lämna svinet. Jag var rädd, men tiden gick och den gick ända fram till påsk då jag satte min fot ute i Enköping, på bresse! Då brackade helvetet lös, jag satte ner min fot framför honom berättade att han var en riktigt idiot för hans betende och att jag kände mig inlåst i mitt förhållande! Jag bad honom att aldrig mer kontakta mig eftersom jag nu berättade att detta var slutet!
Tide gick jag var mer ute i Bresse bland mina föräldrars vänner för att kunna hitta tillbaka till mig själv och börja leva som en vanlig människa, i början var jag mycket rädd jag visste inte hur jag skulle bete mig och jag vågade inte säga så mycket eftersom jag inte hade fått prata med någon människa alls på ett antal månader! Men efter ett tag släppte det här, jag började lära känna nya människor. Helt fantastiska människor!! Många undrade hur jag kunde släppa och glömma ett två år långt förhållande så snabbt, och det kan jag försvara mig med att känslorna fanns inte och de hade inte funnits någon gång under detta år men jag var för feg för att berätta eftersom han hade låst in mig i mig själv, därför kunde jag lägga detta bakom mig och gå vidare i livet på mindre än en vecka. Det ända hjälp jag fick var att skriva ner allt negativt och positivt med honom, jag kan tala om att jag skrev nog ner två st a4 papper med negativa saker och inget positivt alls.
Men som sagt mitt liv gick vidare, jag blev glad och lycklig över mig själv att jag till slut satte ner foten för att säga att det var nog, jag hade lidit tillräckligt! Sommaren började närma sig, hade skolavslutning i solsken för första gången på många många år, sedan bar det iväg till Västerås bara för att fördriva tiden men när jag väl kom fram dit fick jag ett samtal, det var ett nummer jag kände igen väldigt väl det var campingen som ringde! Jag svarde med en lätt och skaggig röst jag trodde det hade hänt min bror något, men när det berättade att stranden var full av gäster och det var ren kaos där så ville det att jag skulle hoppa in och jobba jag hade 1 timme på mig att åka från västerås åka hem till bålsta och packa ner alla kläder och diverse olika saker för att sedan bege mig mot Enköping där de stod och väntade med kläder så att jag kunde hoppa in direkt. När jag väl kom dit och stod i den lilla kiosken slog de mig vad jag har gett mig in på, hur kunde jag gå med på det här jag fick panik visste inte vart jag skulle ta vägen det var mycket folk och stressigt, hur skulle jag klara av detta. Men jag klarade av det hur bra som helst och jag fick så mycket beröm för jag var bland de bästa nyanställda detta år, jag lärde mig saker på två - tre dagar medans de andra hade lagt ner två - tre veckor för att lära sig. Jag blev stolt över mig själv.
Inte nog med att jag fann jobb bara över 2 minuter, jag hittade även kärleken, som också jobbade där. Vi pratade oftast varje dag och vissa dagar jobbade vi nära in på varandra. Även fast det var lite stelt mellan oss i början, så fanns det ändå något där som talade om att detta var speciellt. Vi fann varandra väldigt snabbt och gjorde massvis med saker tillsammans, många promenader och sena nätter. Man kan i princip säga att vi bodde tillsammans hela sommaren, eller snarare under samma tak eller ska man säga under samma tygtak? Snart firar vi 5 månader tillsammans, bara 3 dagar kvar tills dess och det känns hur rätt som helst.
Under detta år har jag även fyllt 18 år, som ska vara en speciell och minnesvärd dag men den blev lite minnesvärd då en speciell grej dessutom hände, min familj stod i vaccinations kön i över 5 timmar för att ta sprutan mot svininfluensan detta resluterade i ett jag låt i feber och hade ont i armben några dagar efteråt, men jag antar att det är sånt man får ta för att slippa ännu större influensor! Jag kan tyvärr inte säga att min dag för överigt var speciellt minnesvärd. Visst jag hade många här som var med mig när jag fyllde år på min dag, det är jag riktigt tacksam för och de är guldvärda. Men att jag inte fick träffa den jag älskar pga en konstig situation gjorde mig riktigt ledsen, vissa av mina gäster märkte hur nedstämd jag var på min dag och att det såg hur blanka mina ögon var eftersom jag bara ville släppa ut mina tårar. Dagen slutade iallafall med riktigt gott sällskap och pizza. Jag ville inte förstör min dag! Men nästa år tar jag studenten och då kommer jag inte låta detta hända igen! Om denna person inte accepterar att jag har en pojkvän så behöver den inte heller vara med och dela min stora dag!
Undra om det kommer bli bättre nästa år? Det kan man ju aldrig drömma om för de senaste halvåret har varit hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar