Just nu funderar jag starkt på att lägga ner hela den här skiten ett tag, för det här för ingen som helst nytta med sig. Vad jag än gör, säger eller skriver så blir allt bara fel. Allt jag tycker känns rätt tycker alla andra är helt fel! Allt jag skriver och säger har fått många olika versioner av människor som missförstått mig.
Gör jag rätt eller fel som skriver om det här nu?
Jag kommer aldrig att kunna bli den perfekta människan som alla tycker att man borde vara, jag ser inget Jag är totalt blind! Jag kan inte öppna ögonen och se verkligheten, det går inte för just nu är jag låst inom mig själv igen. Skulle alla acceptera mig om jag försökte göra mig osynlig och bara var tyst om alla mina känslor, skulle alla sluta vända mig ryggen då? Just nu känns det som ett stort misstag att jag öppnat mig och berättat hur jag egentligen mår till alla jag känner eftersom jag inte vet vem jag kan lita på. Kommer jag någonsin våga öppna mig igen för de jag känner, kommer jag någonsin våga försöka?
Jag kan inte ha något som jag inte kan ta ansvar för sägs det eller som jag kan behandla på bästa sätt. Jag kan bara försvara mig med att jag inte är någon drömtjej och jag kommer aldrig att bli eftersom jag inte har någon som helst aning om hur man behandlar andra människor längre eftersom det jag trott tycker andra är helt fel. Egentligen har kan jag inte försvara mig då alla människor har rätt att bli behandlade på samma vis som man själv vill bli behandlad! Men jag förstår ändå inte hur jag ska göra.
Anser att jag fått nog med alla "elaka" sms under veckan som lyder ordagrant att jag är en dålig flickvän, att jag är dålig på att hitta balansen, att jag är en oärlig hora, att jag bara ljuger! Det som är det jobbiga är att rykten och oärlighet är det värsta, bara för att man hör något betyder det inte att det stämmer. Det var riktigt fegt av de två sist nämna med era sms, ni kunde iallafall hört av er till mig för att iallafall höra båda historierna innan ni fast slog med detta sms.
Jag vill bara att man ska tycka om mig för den jag ÄR och inte för den som man önskar att jag vore!
TACK FÖR MIG!
Gör jag rätt eller fel som skriver om det här nu?
Jag kommer aldrig att kunna bli den perfekta människan som alla tycker att man borde vara, jag ser inget Jag är totalt blind! Jag kan inte öppna ögonen och se verkligheten, det går inte för just nu är jag låst inom mig själv igen. Skulle alla acceptera mig om jag försökte göra mig osynlig och bara var tyst om alla mina känslor, skulle alla sluta vända mig ryggen då? Just nu känns det som ett stort misstag att jag öppnat mig och berättat hur jag egentligen mår till alla jag känner eftersom jag inte vet vem jag kan lita på. Kommer jag någonsin våga öppna mig igen för de jag känner, kommer jag någonsin våga försöka?
Jag kan inte ha något som jag inte kan ta ansvar för sägs det eller som jag kan behandla på bästa sätt. Jag kan bara försvara mig med att jag inte är någon drömtjej och jag kommer aldrig att bli eftersom jag inte har någon som helst aning om hur man behandlar andra människor längre eftersom det jag trott tycker andra är helt fel. Egentligen har kan jag inte försvara mig då alla människor har rätt att bli behandlade på samma vis som man själv vill bli behandlad! Men jag förstår ändå inte hur jag ska göra.
Anser att jag fått nog med alla "elaka" sms under veckan som lyder ordagrant att jag är en dålig flickvän, att jag är dålig på att hitta balansen, att jag är en oärlig hora, att jag bara ljuger! Det som är det jobbiga är att rykten och oärlighet är det värsta, bara för att man hör något betyder det inte att det stämmer. Det var riktigt fegt av de två sist nämna med era sms, ni kunde iallafall hört av er till mig för att iallafall höra båda historierna innan ni fast slog med detta sms.
Jag vill bara att man ska tycka om mig för den jag ÄR och inte för den som man önskar att jag vore!
TACK FÖR MIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar