Innan du börjar läsa bör du fundera på vem du är, är du en anonym jävel behöver du inte läsa och för den delen inte kommentera heller, fast jag är säker på att jag ändå kommer att få anonyma kommentarer pga att alla nu tänker och tror att jag bara söker uppmärksamhet och sympati. Men så är det fan inte! Jag behöver någon att skriva/prata med och eftersom det bara är datan som är tillgänglig och detta är min blogg jag bestämmer vad som skrivs här. Tycker du inte det är lämpligt behöver du heller inte läsa.
Vad gör man när man känner sig ensam på jorden, när man känner att det är bara jag som finns ingen annan syns till. Det ända man hör är sina egna andetag. Jag känner mig just nu som den ända människan på jorden, ingen pratar med mig men jag har försökt och nu orkar jag inte prata med någon allt blir bara fel, ingen ser mig fast jag är synlig. Varför har min vardag blivit så grå, jobbig, tråkig och osynlig sedan jag fick veta en stor grej i december, sedan jag började tala om vart jag stod och vad jag tyckte och tänkte om den situationen? Denna fråga känns väldigt olöst.
Allt som finns just nu får mig att tänka och bli påmind på allt dåligt som både hänt mig och som kommer att hända. Jag blir undvikt, låten som spelas på radion just nu får mig att tänka tillbaka då mitt ex som var otrogen, det tomma köket och alla andra rum som ekar detta påminer mig om flytten som snart sker, den tysta mobilen som att jag vore borta, alla engelsk text får mig att förstå att jag inte detta år heller kommer lyckas få betyd i kursen.
Vad gör man när man känner sig ensam på jorden, när man känner att det är bara jag som finns ingen annan syns till. Det ända man hör är sina egna andetag. Jag känner mig just nu som den ända människan på jorden, ingen pratar med mig men jag har försökt och nu orkar jag inte prata med någon allt blir bara fel, ingen ser mig fast jag är synlig. Varför har min vardag blivit så grå, jobbig, tråkig och osynlig sedan jag fick veta en stor grej i december, sedan jag började tala om vart jag stod och vad jag tyckte och tänkte om den situationen? Denna fråga känns väldigt olöst.
Allt som finns just nu får mig att tänka och bli påmind på allt dåligt som både hänt mig och som kommer att hända. Jag blir undvikt, låten som spelas på radion just nu får mig att tänka tillbaka då mitt ex som var otrogen, det tomma köket och alla andra rum som ekar detta påminer mig om flytten som snart sker, den tysta mobilen som att jag vore borta, alla engelsk text får mig att förstå att jag inte detta år heller kommer lyckas få betyd i kursen.
Jag önksar att allt kunde vara mycket lättare, att allt kunde vara normalt, att man kunde ha någon i närheten som man kunde få styrkekramar från, någon som kan ge positiv energi och någon som förstår mig.
MEN jag vet att jag inte är ensam här i världen, det finns miljarder männikskor där ute. Jag vet att jag har vänner, pojkvän och.......??! hm vet inte vad mer men jag vet att det finns några som iallafall bryr sig om mig även fast det bara är ett fåtal kvar. Men alla känns så himla långt bort :/
Mina känslor lever i en riktig berg o dalbana. Ena sekunden kan jag vara glad och må bra över allting som händer och kommer ske men sedan i andra sekunden brister allt. Jag kan inte alltid vara glad och jag hoppas verkligen ingen förväntar sig det av mig heller, jag måste också få ha mina dåliga dagar och skriva om de hur jag vill och när jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar