Hej gumman
Jag skriver det här mailet till dig för att jag skulle vilja att du kopierar det och lägger in det i din blogg.
Jag vill att hela bloggvärlden ska veta att jag som fullt vuxen människa har läst och följt din blogg varje dag och att jag har lärt mig så mycket av dig när jag tänkt över dina texter. Jag känner igen mina egna känslor från den tid då mina föräldrar skildes och jag var tvungen att flytta från mitt föräldrarhem för att mia föräldrar flyttade ifrån det. Jag kommer ihåg känslan av att vara "hemlös", att inte ha en trygg fast punkt som jag alltid kunde söka mig tillbaka till. Att inte ha nycklar till min pappas hem och "bara" en reservnyckel till min mammas.
De här känslorna hade jag tack och lov en underbar pojkvän att prata med om, men han förstod aldrig riktigt till 100% för hans föräldrar levde och lever fortfarande tillsammans. En enorm känsla av ilska, svek och frustrationriktades mot min pappa som var orsaken till skillsmässan. Det är yberviktigt att du fortsätter att dela med dig av dina känslor och tankar för du hjälper väldigt många andra som är eller hear varit i den situationen.
Jag vet inte hur det är på blogg.se men jag vet att på blogspot kan man ställa in så att bara dem med lösenord kan kommentera inläggen. Kolla upp det för självklart är det svårt att bemöta anonyma inlägg och är de dessutom inte genomtänkta så är det väldigt sårande att läsa dem.
Snälla Jennifer fortsätt skriv i din blogg men se om du inte kan ändra så att inte vem som helst kan skicka kommentarer.
Hoppas att du förstår att jag tycker att du är viktig och att du har viktiga åsikter som jag önskar att du delar med dig av. Du skrver på ett moget sätt där du inte ber om någons sympati och inte heller kräver att någon måste ta parti utan bara dina egna sanna känslor.
Kram Mie
Jag skriver det här mailet till dig för att jag skulle vilja att du kopierar det och lägger in det i din blogg.
Jag vill att hela bloggvärlden ska veta att jag som fullt vuxen människa har läst och följt din blogg varje dag och att jag har lärt mig så mycket av dig när jag tänkt över dina texter. Jag känner igen mina egna känslor från den tid då mina föräldrar skildes och jag var tvungen att flytta från mitt föräldrarhem för att mia föräldrar flyttade ifrån det. Jag kommer ihåg känslan av att vara "hemlös", att inte ha en trygg fast punkt som jag alltid kunde söka mig tillbaka till. Att inte ha nycklar till min pappas hem och "bara" en reservnyckel till min mammas.
De här känslorna hade jag tack och lov en underbar pojkvän att prata med om, men han förstod aldrig riktigt till 100% för hans föräldrar levde och lever fortfarande tillsammans. En enorm känsla av ilska, svek och frustrationriktades mot min pappa som var orsaken till skillsmässan. Det är yberviktigt att du fortsätter att dela med dig av dina känslor och tankar för du hjälper väldigt många andra som är eller hear varit i den situationen.
Jag vet inte hur det är på blogg.se men jag vet att på blogspot kan man ställa in så att bara dem med lösenord kan kommentera inläggen. Kolla upp det för självklart är det svårt att bemöta anonyma inlägg och är de dessutom inte genomtänkta så är det väldigt sårande att läsa dem.
Snälla Jennifer fortsätt skriv i din blogg men se om du inte kan ändra så att inte vem som helst kan skicka kommentarer.
Hoppas att du förstår att jag tycker att du är viktig och att du har viktiga åsikter som jag önskar att du delar med dig av. Du skrver på ett moget sätt där du inte ber om någons sympati och inte heller kräver att någon måste ta parti utan bara dina egna sanna känslor.
Kram Mie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar