Ätstörning

Ätstörningar innebär att förhållandet till mat och ätande blivit ett problem. Man tänker mycket på vad man ska äta och inte, eller på när man ska äta, och lyssnar inte på kroppens signaler som säger när man är hungrig eller mätt. Ofta får man också ett förändrat förhållande till sin kropp, och är hård eller dömande mot sig själv.

Det finns olika sorters ätstörningar. En del äter knappt något och är livrädda för att äta ”fel”, och för att gå upp i vikt. Några äter aldrig något när de är tillsammans med andra, men jättemycket när de är ensamma. En del kräks eller försöker på andra sätt göra sig av med mat som de ätit, andra gömmer mat. Vilken typ av ätstörning man än har, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga signaler och processer. Det kan allvarligt påverka kroppen och hur man mår, därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt.

Om man har ätstörningar brukar känslor av lycka hänga nära ihop med att man till exempel lyckas följa en diet, blir smalare eller klarar av att äta ”normalt” fast man är deppig och det finns mat hemma. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i olika tankar kring ätande och hur kroppen ser ut, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kroppen behöver många olika ämnen för att fungera. Om man inte får i sig den näring som man behöver, till exempel för att man äter lite eller väldigt oregelbundet, kan det få många följder och allvarliga konsekvenser. Att till exempel sluta äta ett visst ämne eller svälta sig ett tag och sedan äta mycket kan få större konsekvenser än vad man kan tro.

En del saker kan man märka tidigt, som att man får ont i magen, blir trött, att huden blir uttorkad eller att man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Hos tjejer kan mensen bli oregelbunden eller försvinna. Annat kommer med tiden eller märks kanske först efter många år. Det kan till exempel vara att tunt fjunigt hår växer ut på kroppen, att musklerna blir svaga eller att benen i kroppen blir sköra.

De flesta förändringarna i kroppen beror på att kroppen försöker anpassa sig till att inte få någon näring. Det gäller både om man svälter, om man brukar försöka göra sig av med det man har ätit och om man äter mycket i perioder. Många av de kroppsliga problem och konsekvenser som ätstörningar kan ge, kan försvinna om man börjar äta på ett bättre sätt.

En ätstörning hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd och deppig, eller så besviken och arg på sig själv att det leder till att man gör sig själv illa. Det är vanligt med känslor av att inte tycka om sig själv eller att man inte skulle vara mycket värd. En del mår dåligt redan innan de får ätstörningar, andra börjar göra det med tiden. Det är jobbigt och tar energi att tänka på mat och kroppen hela tiden, och på vad man ska säga till andra personer omkring sig. Tankarna som snurrar i huvudet gör att man inte kan koncentrera sig på andra saker, och att man får svårt att tycka saker är roliga. Att man får ångest är vanligt.