Hur mycket ska man behöva gå igenom och hur mycket ska man behöva vissa för att någon ska förstå sig på mig hur jag känner mig inombord, hur mycket det här svider i mitt hjärta och hur dålig jag känner mig över att det här ska behöva gå ut över en människa som jag tycker om så mycket. Det finns inte någon människa som fattar hur jag känner mig, hur hårt detta tar på mig och framför allt att de gör mig "blind" eftersom jag gör saker som jag inte själv kan ta kontroll över. När ska jag kunna sätta punkt för detta och gå vidare i livet, få ett lyckligt liv och aldrig någonsin behöva ha det här som ett hinder i mina förhållanden? Just nu känns det som att jag kommer gå under jorden och aldrig kommer lösas, känns som jag aldrig kommer komma över de här, jag måste skärpa mig det här hände för ett år sen!
Hur mycket jag än litar på personen i frågan och vet att denna person inte alls skulle kunna göra mig något ont överhuvudtaget, så kan jag ändå inte tro på hans ord det gör mig så frustrerad för mina idiotiska tankar, alla ord jag fått, hur illa behandlad av andra jag blivit, allt de här tar över mitt huvud, mina tankar, mina ord och min mun. Jag tycker det här är så otroligt som jag håller på och jag fattar nog inte riktigt hur pass mycket det här förstör för både mig och mina nära.
Jag har pratat med hur många olika människor som helst om det här i olika karraktärer som psykologer, läkare, vänner, familj och lärare framför allt. För detta påverkade min hälsa eftersom jag slutade äta, jag klarade inte av gå i skolan pga av sömnproblem, näringsbrist och koncentrationsproblem, det påverkade även mina vänner som fick ta den största smällen med att prata med mig och låna ut sina axlar till mig hela tiden. Klarade inte av ensamheten, MEN de positiva i det här är att inte alls ligger kvar i detta längre utan i våras/somras började jag må bättre igen och fick tillbaka mitt vanliga liv och det är jag jätte tacksam för, men det ligger ändå kvar och det svider om mitt hjärta att jag misstror den personen jag älskar mest.
Hur mycket jag än litar på personen i frågan och vet att denna person inte alls skulle kunna göra mig något ont överhuvudtaget, så kan jag ändå inte tro på hans ord det gör mig så frustrerad för mina idiotiska tankar, alla ord jag fått, hur illa behandlad av andra jag blivit, allt de här tar över mitt huvud, mina tankar, mina ord och min mun. Jag tycker det här är så otroligt som jag håller på och jag fattar nog inte riktigt hur pass mycket det här förstör för både mig och mina nära.
Jag har pratat med hur många olika människor som helst om det här i olika karraktärer som psykologer, läkare, vänner, familj och lärare framför allt. För detta påverkade min hälsa eftersom jag slutade äta, jag klarade inte av gå i skolan pga av sömnproblem, näringsbrist och koncentrationsproblem, det påverkade även mina vänner som fick ta den största smällen med att prata med mig och låna ut sina axlar till mig hela tiden. Klarade inte av ensamheten, MEN de positiva i det här är att inte alls ligger kvar i detta längre utan i våras/somras började jag må bättre igen och fick tillbaka mitt vanliga liv och det är jag jätte tacksam för, men det ligger ändå kvar och det svider om mitt hjärta att jag misstror den personen jag älskar mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar