Måste svara nej på denna fråga! Jag tycker verkligen inte att vi bråkar mycket, man kan nästan säga att vi varken bråkar eller små tjafsar om något överhuvudtaget. Vist det kan väl komma upp lite gnäll då och då, men det är inget som blir något mer av. Vi hade väll ett ganska intensivt förhållande i början då vi i princip bodde med varandra en hel sommar fast vi bara var vänner och under resans gång växte känslorna fram mer och mer. I början av vårt möte/relation var vi på varandra hela tiden, varje dag, varje timme, varje natt o s v. Då vi sov under samma tak och jobbade för samma arbetsgivare. Jag tycker inte att det är något fel i hur vi träffades eller hur allt gick till för hur det började mellan oss och hur det kändes var riktigt speciellt.
Efter sommaren började vi bråka en hel del, kändes som att vi började ta varandra för givet, små tjafsade jämt som gjorde att det blev större bråk och vi kastade skit på varandra hela tiden helt enkelt! Om man tänker efter nu, så känner jag att det vi tjafsade om då är helt meningslöst och nästan lite skrattretande, för det var egentligen inget att bråka om. Jag tror nog bara att vi hade blivit så vana med att ha varandra vid ens sida varje dag hela tiden, att det blev något knas där på vägen när vi slutade med detta då det kom skola, fritid och träningar emellan. Trodde jag till en början att det handlade om iallafall. Efter några månader med tjafs och gnäll hela tiden om att vi inte hade tid med varandra och diverse olika saker så hände det något, vad vet jag inte. Men något hände verkligen, det känns som att någon eller något satte stopp eller snarare satte ner foten för att säga att nu var det nog, att detta inte kunde fortsätta. Jag fick den känslan inom mig, för det vände väldigt snabbt sen dess har vi aldrig bråkat, vist jag kan erkänna att vi haft ETT litet tjafs under det här året men de löste sig på en lite piss kvart om jag ska vara ärlig så minns jag inte riktigt vad det handlade om heller. Sedan dess har allt varit hur bra som helst mellan oss utan tjafs och bråk!
Alla förhållande har bråk inom sig, för hur ska annars förhållandet utvecklas och kunna gå framåt sedan är det en annan femma hur mycket man bråkar. Men jag tycker inte att bråk tjänar något till, små tjafs är okej för de går snabbt att lösa. Jag tror det är viktigt att veta hur ens partner är och reagerar under såna här situationer, samt att man vet hur den beter sig för att kunna motverka det här medans det går, alltså innan bråket hinner lösas ut!
Viktigt att ge den andra den frihet den behöver samt lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar